Ja då sitter man här vid datorn och skriver av sig igen då. Halv fem vakna jag till imorse, efter att jag hade en dröm om min lillgrabb som självklart satte igång alla mina tankar igen!
Som ni säkert läst så ska jag bara ha min son en gång i månaden istället för varannan vecka. Ja, jag vet ni funderar säkert varför detta?! Alla som känner mig vet ju att jag skulle göra allt för Matthew och det är precis vad jag har gjort de sex år han har levat!
Valet att gå över till en helg i månaden är ett beslut jag själv tagit eftersom jag inte längre orkar fightas med pappan och jag är så trött på att Matthew ska hamna i kläm som han fått göra de senaste månaderna. Sen Tommy (pappan) träffa sin nya brud för snart ett år sen har han blivit helt omöjlig att ha att göra med, vilket är synd för vi hade en bra och sund relation när det kom till vårt barn.
Visst vi hade våra duster emellanåt jag och Tommy innan också, men då skällde vi på varann och sen var det bra som vi alltid gjort de tio åren vi kännt varann. Men va fan vi kunde till och med ta en kaffe hos varann trots att vi inte var ihop bara för Matthews skull, vi bor ju ändå bara fem mins promenix ifrån varandra.
Kaccching så fick Tommy en brud som dessvärre va sotis på mig och inte alls kunde fatta att jag och Tommy har kännt varann i tio år och har barn ihop och faktiskt kan göra saker ihop som vänner såsom tex fika. Näee enligt henne så skulle vi bara prata med varandra när det hade med Matthew att göra och inte ses mer än vid hämtning/lämning. Själv sa jag till Tommy att jag ansåg att det var idiotiskt och jag har alltid gjort jävligt klart för de jag varit tillsammans med att så som mitt förhållande med Tommy har varit så kommer det förbli, vi har barn ihop och kan man umgås som vänner så ska man fanimig ta vara på det. Det är bara för den jag är tillsammans att acceptera annars kan de fan bara se sig om efter nån annan brud. Min sons bästa kommer alltid i första hand!
Det här är lite en del av mitt beslutstagande i att låta Matthew bo hos Tommy, varje gång vi ses nuförtiden vid hämtning och lämning så blir det bara bråk. När man försöker prata med Tommy så går det inte. Tex Matthews födelsedag var den 3 mars, då var han hos pappan så jag kunde inte fira honom på hans födelsedag då Tommys nya brud inte skulle ha gillat det. Så istället så bestämmer jag att fira Matthew söndagen innan (dock är söndag den dagen vi byter) så jag ringer Tommy å frågar om det är ok om vi kommer senare med honom och berättar tydligt att jag dock inte kan ge någon exakt tid. Tommy i sin tur går med på det och ser inga bekymmer i det hela. Så vi firar Matthew i Storfors hos min pojkvän och Matthew har kompis på besök å sen kom lite släktingar till pojkvännen på besök för att också få fira Matthew. Efter alla vart på besök här har jag lovat mamma att åka förbi hos henne så att Matthew ska få sina presenter. Väl framme hos henne i Filipstad gör jag klart för henne att vi inte kan stanna länge då Matthew ska till Tommy, men som alla som känner min mor så är det svårt att ta sig därifrån, så vi bestämmer oss för att slänga i oss en kaffe innan vi åker vidare Jag slår en pling till Tommy och förklarar att vi ska slänga i oss en kaffe snabbt å sen dra vidare till Karlstad för att lämna Matthew. Så vad händer, jo jag får skäll för att det dragit ut så på tiden trots att han från början sa att det var ok att vi blev sena och att jag inte kunde säga nån tid. Jag blev arg och ledsen, herregud jag får inte va med min son på hans riktiga födelsedag och man tycker ju att han kunde förstå att folk vill fira honom och att jag vill få fira med honom. Meen näe då, det var ett evigt gnällande om att han förlora tid med sin son, MEN ursäkta hör du mig gnälla över att jag inte får va med min son på hans födelsedag!!?? Näe jag bet ihop och försökte göra det bästa av situationen. Dessutom har vi aldrig förr haft problem att flytta på tiden, så om jag lämnat han vid nio på kvällen en söndag så har jag fått han kl nio på kvällen nästkommande söndag. På så vis har vi alltid fått lika mycket tid. Men just denna gång dög det visst inte utan allt man fick va skit för att försöka fira sin egen son. Eller som nu häromsisten då Matthew hade fått ett sånt där bärbart playstationspel ifrån Tommy och Erika, fick han ta med sig det till mig?!! NEJ ! Vilket resulterade i att hela veckan som Matthew var hos mig så var allt han tjatade om: när är det söndag, är det söndag snart…jätteroligt!! Eller inte! Om det bara hade hänt en vecka så hade jag nog stått ut men näe det här är en förekommande vecka nuförtiden och trots att jag pratat med Tommy om det så har han inte försökt göra något för att få den delen bättre. Jag kan lova att det är inte kul att få sitta och höra att hos Pappa är det så mycket roligare att vara vecka efter vecka! Allt för dessa jävla tvspel!!
Och jag vet vad ni tänker, men du kan ju inte bara sluta fightas för ditt barn! Det är ditt barn det gäller, då kämpar man !!
Till er som säger det så vill jag bara säga att jag har kämpat, som sagt i sex år för att ge Matthew en bra uppväxt och tro mig, jag vet vad jag pratar om efter att själv ha suttit med en skituppväxt!! Men som sagt Matthew ska inte behöva hamna i kläm längre för att jag och pappan inte kan komma överens längre. Helt ärligt så har det kännts som att dom har gjort allt för att få mig dit jag är idag, att ge upp! med lyckat resultat också!

Det här är ett wall inlägg från pappans sida på facebook:
Då ska man bli heltidspappa nu alltså.. intressant
Varpå hans mor lagt comment:
vad mysigt ni ska ha du erika och mattis (erika är Tommys brud)

Snacka om att få en bitchlap rakt i hjärtat, lovar att det gjorde jävligt ont i hjärtat att läsa det! Jag mår nog dåligt över det här ändå än att behöva ha folk som ska köra över en ännu mer!!
Allt jag känner över det här beslutet är tomhet i hjärtat! Det gör förbannat ont att veta att man bara kommer se sin son så lite och på nått konstigt sätt så känns det som att jag inte längre är hans mamma….

Jag kommer även ta en ny riktning i mitt liv! Jag har bestämt mig att flytta ifrån Karlstad, jag har inget som håller mig kvar där längre. Inget jobb, knappt några att umgås med och mitt fritidsintresse har jag fått lägga på is eftersom ekonomin inte finns. Min son var det som fick mig att stanna kvar i Karlstad, han var den som lyste upp min dag och som gjorde att jag orka mig upp ur sängen varje dag! Nu har jag knappt det kvar och allt i stan påminner så mycket om honom att jag bara inte orkar vara kvar längre…

Fan ibland undrar jag vad jag har gjort för ont för att hamna i ett sånt här helvetes liv som jag lever! Jag vet, jag tycker synd om mig själv just nu men snälla låt mig få göra det !! Jag ställer upp för folk hit och dit,försöker göra det rätta och vara där för andra men ändå så blir det bara fel eller så får man massa otacksamhet för det! Jag måste bort bort, bara få börja om igen! Försöka få rätsida på mitt liv och kanske faktiskt att man kan få bli lycklig, för näe jag är inte det helt längre! Jag har en tomhet i mitt hjärta som inte går att förklara fullt ut men det känns som att jag saknar lyckan och att jag har gjort det länge. Jag är inte den gamla vanliga Veronica som var glad,sprallig och lite halvtokig längre…jag har blivit mer allvarlig och inåtvänd på senaste tiden och jag mår inte bra av det och det är dags för mig att ta ett nytt steg i mitt liv.

Nu håller jag bara tummarna att det inte ska börja krångla med uppsägningen av min lägenhet då jag tog plusval (när man tex tapetserar om och det läggs ut på hyran varje månad i fem år) i januari och inte är helt säker på att det kommit med på min hyra än. Risken finns att dom säger att jag inte får säga upp den än om det nu är som jag befarar, att det nya plusvalet inte kommit med på min hyra än. Tycker det vart nog med krångel ett tag nu så det vore ju gött om nått kunde gå smidigt !

Jag är glad att jag har Tobbe i mitt liv i alla fall, hade jag inte vart hos honom nu så vettå fan om jag hade suttit här nykter och skrivit nu, för ja, det här är ett sånt tillfälle då jag bra gärna hade velat välja flaskan, men innerst inne vet jag ju att det inte löser något och nu när jag är hos Tobbe är jag ju inte ensam. Däremot är jag rädd för att åka hem igen, hem till ensamheten, den skrämmer mig ! -ger mig kalla kårar, när man är ensam det är då de jävla tankarna dyker upp igen!

Yesss fick precis ett glädjande besked, jag kan säga upp lägenheten från första april!! Tack å lov

Sist men inte minst, DU FINNS I MITT HJÄRTA MATTHEW! ALLTID, ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET!